På andra sidan om Corona

Det var väl ingen skräll att den där brandmannen skulle dra hem lite härligt Corona-virus till Brunnsviksgatan? 
Men nu är en 3 veckor lång sjukstuga över! 
Lillfisen blev aldrig sjuk, så det var väldigt skönt! Men Victor och jag har haft feber, huvudvärk, hosta, muskelvärk, kräkningar och lite annars smått och gott! 

När jag äntligen blev frisk så hann jag jobba 3 och en halv dag innan det återigen var dags att lägga sig på soffan. Den här gången pga av nya kortisoninjektioner som jag fick i mina SI-leder igår. Minst 24 timmars vila rekommenderas efter. Inga promenader, inga lyft och helst liggläge.
Såhär ligger jag. Igen. 



På måndag så hoppas jag att jag kan få må lite bra ett tag. Inget inflammerat bäcken som kräver kryckor och massa hjälp från alla. Ingen Corona. Ingen blödande livmoder.
Tror att jag är uppe i elva olika vårdbesök den här våren och nästa vecka väntar ytterligare ett. Det är något hela tiden.. Barnmorskan, mödravårdens läkare, remautologen, kortison-läkaren, sjukgymnasten, ultraljud.. 
Man känner sig inte direkt som månadens anställd! Inte som världens bästa mamma eller sambo heller.
Men som sagt, på måndag! Då känner jag hoppet! 😃

3 veckors Coronakarantän har vi alltså bakom oss.
Det är inte helt lätt att underhålla en helt frisk 4 åring när man är sjuk. Som tur var så var Victor och jag inte sjuka samtidigt i så många dagar, vilket gjorde att vi kunde rasta den lilla illbattingen på dvs utflykter. 
Picknick, skogspromenad, skattjakt och fika i trädgården, cykelturer, sällskapsspel och tv-tittande. MYCKET tv-tittande. 





Den här bilden är tagen 05.15. Då har våran son varit vaken närmare 1 timme och övertalat sin pappa att läsa en bok för honom. 
"Snälla pappa, jag kan ju inte läsa själv.." 

Och snäll som hans pappa är så läser han en bok 05.15 ❤ 
Han är verkligen ohyggligt morgonpigg våran son, det har han varit sen han föddes. Men han är också den snällaste och roligaste ungen dom finns! Och han har verkligen skött sig superbra under alla veckor, instängd här hemma.

Så sammanfattningsvis så ser vi ljuset i tunneln och jag hoppas att kommande månader innehållet mycket jobb och få vårdbesök. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0