Lördagnatt

Ni som känner mig vet att jag inte gillar att bli väckt. Varken av väckarklockor eller andra spektakel. Man kan NÄSTAN ana en viss irritation hos Fia Nilsson när hon vaknar och det tar ett tag att starta upp det fina humöret (som sen hänger i hela dagen! Eller? ;D)

I natt blev jag väckt. Det vinglade in en fruktansvärt snygg man klockan 01.34. Han kröp ner i sängen, sa några väl valda ord och somnade sen som en sten. En 100-kilos tung, SNARKANDE sten. Blev jag sur? Nepp! Kär? Japp!


Välkommen att våldgästa fler nätter tack!  Puss!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0