Skam den som ger sig!
För fyra veckor sedan fick jag två kortisonsprutor i mina SI-leder för att dämpa inflammationen nu när jag inte kan äta någon medicin. Efter sprutorna blev jag jättebra och jätteglad! Det höll i två veckor och remautologen tror att jag fick för låg dos och ska få en ny omgång nästa vecka. 
Men, dom senaste dagarna har det blivit värre och värre och inatt vaknade jag av att jag inte kunde flytta mig.
Så i morse, när jag väl hade kommit ur sängen fick Victor hjälpa mig att ta mig upp från toaletten, sätta på mig strumpor och skor.
Sen begav jag mig mot jobbet. Någon slags medalj borde jag nog få för att jag ändå gick och jobbade. (Tack gud för att det var en halvdag innan långhelg!)
Jag hoppar ju inte direkt på kryckor utan jag släpar mig fram och ser faktiskt inte klok ut.
Men jag fixade en förmiddag på jobbet, även om inte arbetstempot är det bästa.
Men skam den som ger sig!
Jag är bättre nu på kvällen när jag har varit igång och gått lite och håller tummarna att jag är bättre imorgon. Victor går på ett dygnspass imorgon och det är ju inget vidare att behöva ringa in grannen för att man fastnat på dass! 😂
Unnade mig en alkoholfri cider till kvällens grill. Tänk om det ändå hade kunnat vara något starkare. Riktigt starkt. Det hade varit fint!
Men i augusti! Då ska här njutas av starka drycker och starka mediciner!
Kommentarer
Postat av: Hannah
Haha, jag vill inte veta hur många sådana jag drack under graviditeten. Av alla saker att bli sugen på...
Grattis till er alla! Så mysigt med ny liten bebis!
Svar:
Fia Nilsson
Trackback
