Vilken natt!
Medans de flesta är ute och svänger sina lurviga på lördagnätterna så har jag andra grejer för mig :)
Igår när jag åkte till jobbet så kom jag på att jag glömt min mobil i Mjölby, vilket inte är något jättestort problem för jag kan tycka att det är skönt att slippa den där evigt ringande saken ibland.
Vad jag inte tänkte på då var att jag inte äger någon väckarklocka, vilket kan vara bra och ha när man börjar jobba klockan sju. Så klockan elva igår kväll, när jag kom hem från jobbet, så började jag fundera på hur jag skulle lösa detta (en del briljant idéer poppade upp i Fias huvud, bland annat att jag skulle ringa till Karin, min nattportier på jobbet, och be henne ringa och väcka mig. Bra idé förutom att jag 1. behöver en telefon för att ringa Karin, 2. behöver en telefon om Karin ska ringa och väcka mig :P )
Tillslut hittade jag mina gamla telefoner och en av dom gick till och med att starta :) När jag hade "testat" alarmet fem gånger så kunde jag till slut lägga huvudet på kudden .
Eftersom jag inte hade mitt vanliga alarm låg jag och vände och vred på mig väldigt länge och kollade på telefonen var tionde minut för att vara säker på att den fortfarande fungerade. (Hade jag försovit mig kunde ju inte någon direkt ringa och väcka mig!) När jag inte sover bra så kommer vi till nattens nästa problem: jag går i sömnen. Vanligtvis har jag noll koll på vad jag sysslar med utan knallar runt i min egna lilla Fiavärld men inatt hade jag en "verklig" dröm och dessutom så kommer jag ihåg vad jag höll på med,vilket jag ytterst sällan gör (och tack gode gud för det, jag lever hellre i total förnekelse).
Det hela började med att jag slänger mig ur sängen, helt övertygad om att det står folk utanför som knackar på min ruta och säger att jag måste flytta, omedelbart för att jag inte har betalt min elräkning (vilket jag i och för sig inte har gjort men det är för att min kära hyresvärd inte har ändrat abonnemanget hos Tekniska Verken utan bara låtit elräkningarna komma till henne istället. Bra för mig givetvis men som den goda människa jag är *klappar mig själv på axeln* så ringde jag förra veckan och ändrade detta).
I alla fall..
Jag springer runt i lägenheten, slänger på mig kläder, sätter upp håret och tänker att jag får sova resten av natten på jobbet! När jag är fullt påklädd med väskan i högst hugg så vaknar jag. Småflinar lite när jag ser mig själv i spegeln med håret i en slarvig knut och mjukisbrallor, kappa och tofflor på mig. Känslan när jag inser att klockan är kvart över tre och jag inte behöver lämna lägenhet är obeskrivligt skön! I det här ögonblicket så förstår jag nog nästan hur dementa människor känner sig. Ståendes i hallen, fullt påklädd och helt övertygad om att man är utjagad ur sin egen lägenhet.. Ska jag sätta en kamera i lägenheten kanske?
En slutsats av detta är att jag idag är väldigt trött men också fruktansvärt road av natten aktivitet. Jag måste försöka se det komiska i det här, annars skulle jag bli livrädd för mig själv.
*****************************************************************************
En liten förkylning på detta gör helgen fulländad!
I eftermiddag blir det fikamys med Mamma, mormor och morfar.
